16/5 2007

Jag känner mej ofta som ett exotiskt inslag i människors vardag. Nån man lyssnar på å ev skrattar lite åt (med) men jag får inte ut nåt av de. Jag får inget tillbaka. Jag pratar inte om de jag pratar om för att få uppmärksamhet eller vara rolig. De är de tankarna som finns i mitt huvud och jag pratar om dem för att jag redan har gått runt där inne ett varv & vill föra dem ett steg längre, men det går aldrig, för alla andra verkar ha så otroligt andra tankar i sina huvuden. Jag känner mej ofta så ensam & understimulerad. Blev därför väldigt glad i dag i skolan när vi fick lära oss att den nionde intelligensen är extentiell intelligens. Hela klassen tittade på mej, men jag tänkte bara, ”då finns det alltså fler..” Kändes fint att få nån form av upprättelse. Att de inte e jag som e knäppis utan tvärt om. Jag besitter en intelligens dom saknar. Men var finns mina likasinnade? Var håller man till om man e extentiellt smart? De andra intelligenserna som tex den matematiska, verbala eller musikaliska stöter man på i var & varannan människa, men var är alla som är intresserade av de som är på riktigt? De yttersta lagret, de verkligt verkliga? Och varför är denna viktiga intelligens om meningen med allt så mycket mer smutskastad och knäppisförklarad? Vore de inte mer ”logiskt” att man naturligt drogs till ett intresse som innefattar allt stort & väsentligt? Kan man med några argument hävda att ett intresse för siffrors värde vid sammanslagning skulle vara mera lättillgängligt än dom stora frågorna om allt? Möjligen är det mera användbart, men det är i det här sammhället som byggts upp av de här människorna som missat poängen med allt viktigt. Och de e klart, de e ju i de här samhället vi lever, så då e de väl bra att va intresserad av de normer som gäller här, men jag bara undrar.. var finns min värld?...

Tycker bättre om va vaken nu än sova. Förut va de snarare tvärt om. E inte vaken tid mer värdefull? Betyder de att jag har ett i vaket tilltånd mer värdefullt liv utan honom? Kanske e de för att jag bara har ett liv nu. En verkligehet. Min sovande verklighet konstruerar jag ju numera själv med hjälp av hundratals piller. Man kanske måste ha 2 världar att vandra fritt mellan för at känna tillredställelse. Det kanske inte har så stor betydelse i vilken man mest uppskattar sin tid.Ok, jag kanske är den unika av oss, men om standard är att sova på nätterna, att klara av en vardag utan ångest, hjärtklappning och panik attaker och att kunna lita på sej själv å att ens prestationsförmåga lever upp till omgivningens förväntningar, så avstår jag hellre från min unikitet.Jag är väldigt trött på mej själv å att vara instängd i min kropp. Jag tillför ingenting. Jag bara suger musten ur allt jag kommer över. Lämnar vrak i olika skepnader efter mej.Dra ut en tand åt mej också, när du ändå är hos tandläkaren. Kanske alla när du ändå håller på. Som den där thailändskan jag läste om i tidningen, vars man låtit dra ut alla sina tänder för att hon skulle bli bättre på att suga av honom. Du ska inte finnas för mej. Jag ska finnas för dej. Jag e bara en sten du ska hoppa på för att komma över bäcken. Det är du som har storåd att uträtta i det här livet.

Finns de nånting meningslösare på hela jorden än att gå ut å gå m en dum hund som m sitt guldfisk minne glömt att dom där lyktstolparna stått där i hundra år å att vi redan nosat på dom 3 gånger i dag? De e samma jävla stolpar! Möjligen m lite nytt kiss på som man kan kissa tillbaka på, men hur spännande e de egentligen på en skala? Möjligen kan de jämföras i tråkighet att va ensam barnvakt till barn som e tillräckligt stora för kännas som människor men för små för att kunna prata eller ha utvecklat någon form av personlighet. Jag vet att de e fruktansvärt tabu å inte älska barn å djur, därför gör jag givetvis det (...) jag vill bara inte va ensam m dom. De ger mej ångest. E hellre ensam m mej själv så fall. inget kan få en känna sej så ensam som å va ensam m nån man inte kan kommunicera med. Men kanske e de bara för att jag inte har barn å hund. För att jag inte vant mej vid (eller inte ens lekt med) tanken på vara barn eller hund ägare. De verkar på nåt konstigt sätt vara jobbigast vänja sej vid tankar. När nåt nytt händer, hur bra eller dåligt de än är, måste man få in i sitt huvud att man nu är en person med den här typen av problem eller privilegium. De e tills de smällt fast man ligger sömnlös på nätterna å grubblar eller bygger luftslott. Har man under längre tid haft samma vardag kan det i stort hur banala förändringar som helst kännas uppslitande. Som en nymålad vägg i fikarummet på jobbet, att dom flyttar brödet på ica eller att ens bästa kompis opererat bort blindtarmen. De blir et så tydligt bevis på att det aldrig kommer bli exakt som tidigare igen. Efter ett tag brukar man dock inse att de inte gör så mkt..Jag börjar vänja mej vid att jag e en tjej utan ipod,kamera, grön sminkväska,och svart överbelamrad plånbok. Allt praktiskt dimper med jämna mellanrum ner i brevlådan i mer eller mindre ny skepnad, och långamt men säkert börjar en ny idntitet träda fram och livet rullar vidare. Jag e samma peson bara lite annorlunda.Men va gör man om man inte vill finna sej i den nya identiteten? Om jag inte vill va en singel tjej utan mening?Jo man klamrar sej krampaktigt kvar å låtsas om de inte hänt! Man uppdaterar sin andra hälft med all information denne annars skulle fått naturligt, som att zoegas kommit m nytt rättvisemärkta kaffe, att tröjjan man letar efter är slut i hela stan, att en förvirrad tant snodde ens tvätt tid eller att de kommit ytterligare en ny version a 4:ans buss.Dessvärre kostar de en hel del ringa till andra länder, och den här informationen som kändes så livsnödvändig förlorar sitt värde nånstans över haven. Försöket att få allt att vara oförändrat får snarare omvänd effekt och man inser plötsligt hur man tvärt om står väldigt långt ifrån varandra. Mitt liv, som var vårt liv har förvandlat till en okänd människas lilla patetiska liv. Han känner inte igen henne, jag känner inte igen henne? Vem e hon, som följer efter mej? Som ringer halv 6 på morgonen å gråter hysteriskt i 2h? som ligger sömnlös för hon inte vet hur oktober kommer se ut? Som känner sann lycka när man får ta 3 i stället för 2 blogrape för 15kr.. Hon mår alla fall inte riktigt bra.. Å hon behöver komma härifrån..

som om de inte va nog att jag ska bli av m mitt körkort å min andra hälft har lämnat mej så blev jag igår dessutom bestulen på exakt allt jag äger när jag va å solade.Mina båda mobiler, inkl alla nummer, min 30G ipod fylld m all musik jag har (min enda källa till musik), min nya älskade digitalkamera, allt mitt smink, plånbok, bankdosa, visa kort körkort, kalender, rubbet! Känns som ett skämt. Hur kan allt hända mej? Vad har jag gjort? Jag har ju försökt leva snällt. Lät tex en lite osäker undersköterska provsticka mej i armvecket häromdan, helt utan anledning, bara för att hon skulle få öva sej å inte va så nervös. Jag handlar alltid ekologiskt, håller upp dörrar, hjälper gamla tanter m svåra saker mm. Man skulle lite kuna säga att jag e världens snällaste människa nästan..OK jag kanske plankar nån gång, eller snor nån obevakad dippsås på McD när ingen ser, men jag ser de mer som välgörenhet. Lite som Robin Hood, att jag tar av dom rika å ger till dom fattiga. Jag å Gud brukar va sams ändå. Han brukar förstå. så hur kan allt detta hända mej? Jag e säker på att han har ett högre syfte åt mej.Kanske höll jag på att bli för materialistisk? Jag ägde ju faktiskt 2 saker jag verkligen brydde mej om, en ipod å världens bästa digitalkamera. Jag minns att jag skämdes för mitt nästan besatta förhållande till dessa 2.Buddhismen säger att man inte ska fästa sig vid något som inte är beständigt, och jag va minst sagt fäst, trots att jag visste att dessa 2 va allt annat än beständiga.Men å andra sidan såg jag de lite som att de bara hjälpte mej uppleva saker. förstärkte mina sinnen och förevigade ögonblick.Nu e dom alla fall borta.och så e snart även jag, om den här terrorn ska fortsätta.sover inte på nätterna, äter inte på dagarna.Har alltid varit svag för dropp. skulle va otroligt bra lösning just nu.Dessväre e de inte möjligt få tag i droppföda i detta välkontrollerade land.Nej man måste snällt, gapa, tugga, svälja.Men.. som tur e har jag just hittat droppets kusin.. i accepterad form.. nämligen pulversoppan!En cool grej m soppa e att om man går å prtaar på msn medan man hålle på å kokar soppa så förvandlas en hel liter till bara en precis lagom stor potion!..sjukt smart..

Min andra hälft har lämnat mej.. för ett annat land.Inte ens ett varmt land. Bara ett land, som alla andra, utom de här. För här e jag. Men jag räcker inte. å de gör ont. Alla mina frihetskampanjer jag drev i åratal e som bortblåsta.”vill inte känna mej instängd, vill va självständig, göra som jag vill, knulla vem jag vill när jag vill ”Bull shit! Jag vill inte alls göra som jag vill! Jag vill va inlåst, begränsad, osjälvständig, ägd. Jag vill inte ha en egen vilja, ett eget liv, egna åsikter, intressen, vänner. Jag vill tillhöra! Jag vill sitta ihop.Vem ska nu äta min andra halva grape på mornarna? Vem ska äta upp allt bröd som jag motoriskt rutinmässigt fortsätter handla hem å som liksom jag nu bara mögglar bort? Vem ska förklara för mej att jag e disfunktionell i de här samhället?Jag vill att du ska spela gitarr precis när vi ska gå, jag förstår att du har städat färdigt när golvet är tomt. Du får hälla olja över min mat sekunden efter jag sagt att jag bantar. Jag vill bli överraskad m tråkiga fotbollsbiljetter. Jag tycker om när du gör bajs avbrott mitt i romantiska middagar. Jag vill dra ut maskar ur ditt huvud. Du får sticka mej m din orakade skäggstubb när vi pussas, jag vill få skulden för att du glömt var du lagt dina hopknögglade jätte viktiga papper.Jag vill allt som e du! Vi kan bara mata alla giraffer å elefanter eller bara sitta å stirra in i en vägg. Bara de e samma vägg.Jag har gömt svennes å soltorkade längst in i kylen. Orkar inte se. Jag orkar ingenting. Sova har totalt förloat sin mening. Liksom äta dricka å allt annat som e till för att hålla mej vid liv.Jag vill va beroende, begränsad å osjälvständig. Vill inte klara mej utan dej. vill så fall va mer beroende, typ sitta i perulator å bli matad m en sked.All min romantiserade nytillkomna egna tid gynnar inte alls min kreativitet som jag skrytigt så om. Tvärt om, den förlamar mej. Jag sitter i timmar å stirrar ut på bara tom luft.Försöker gräva mej ur min kropp med ord men gräver bara långa tunnlar av bokstäver som jag sen irrar mej vilse i. jag behöver att du leder mej.Kom hem nu! Du har bevisat allt du kan ha velat bevisa, om de va nåt du ville bevisa. Jag trodde jag fatta allt, men jag fattade inget, nu fattar jag allt, å allt e du.

jävla fucking bajs piss kuk sol! Om den aldrig kan lysa annars behöver den fan inte göra de nu heller. Polisen ringde å sa att dom kommer ta mitt körkort för att jag fick vattenplaning å körde in i en bil som tvärbromsade mitt på motorvägen för typ en månad sen. jag körde 70km/h fast de va 110 å hade långt avstånd men det ös regnade och bromsarna tog inte för jag fick vattenplaning.Ingen försutom jag blev skadad och bara min bil gick sönder. Räcker inte de? jag har fått mitt straff redan trots att de inte va mitt fel. Förrvånansvärt initiativtagande och plikttroget av våra inkompetenta sengångar poliser att äntligen försöka ta tag i saken å göra något för att den här världen ska bli en lite bättre plats för oss alla att leva i.. De e väl den motiveringen man kommer in på polisskolan med? Man behöver tydligen inte komma med några resultat sen. Våldtäktsmän går fria pga att lättklädda flickor med alkohol i kroppen tydligen inte är lika brottsligt att våldta. Gäng som sparkar ihjäl oskyldigt människor går fria för att ingen vågar vittna. Tur att ni åtminstonde fick fast mej! Världens godaste människa vars livs största lycka tills för några dagar sedan varit mitt körkort.Polisen här skulle börja bläddra i en lagbok om nån stod och blev mördad brevid dom för att se hur dom skulle bära sej åt för att gripa mördaren på bäst tänkbara laglydiga sätt.Varför visa sin mänsklighet å tänka eller agera efter eget förnuft när man kan gömma sej genom tjocka i praktiken ogenomförbara lagar. Då slipper man dessutom stå för sitt beslut å kan sjnka lite djupare in i meningslöshtens å anonymitetns dimma.Såg en alkis på väg hem från jobbet som stod å skrek "jävla skit samälle" och tänkte bara, yes, där e en av mina!Jag ska fan göra som jag planerade redan på dagis. Gräva en djup djup tunnel rakt ner i sandlådan å hoppas att jag kommer upp i en annan värld dom passar mej bättre.OBS! Jag vill inte ha ngr kommentarer från folk sm tycker om de här samhället eller polisens instser. De finns redan för många av er, snälla håll er på er kant.