Finns de nånting meningslösare på hela jorden än att gå ut å gå m en dum hund som m sitt guldfisk minne glömt att dom där lyktstolparna stått där i hundra år å att vi redan nosat på dom 3 gånger i dag? De e samma jävla stolpar! Möjligen m lite nytt kiss på som man kan kissa tillbaka på, men hur spännande e de egentligen på en skala? Möjligen kan de jämföras i tråkighet att va ensam barnvakt till barn som e tillräckligt stora för kännas som människor men för små för att kunna prata eller ha utvecklat någon form av personlighet. Jag vet att de e fruktansvärt tabu å inte älska barn å djur, därför gör jag givetvis det (...) jag vill bara inte va ensam m dom. De ger mej ångest. E hellre ensam m mej själv så fall. inget kan få en känna sej så ensam som å va ensam m nån man inte kan kommunicera med. Men kanske e de bara för att jag inte har barn å hund. För att jag inte vant mej vid (eller inte ens lekt med) tanken på vara barn eller hund ägare. De verkar på nåt konstigt sätt vara jobbigast vänja sej vid tankar. När nåt nytt händer, hur bra eller dåligt de än är, måste man få in i sitt huvud att man nu är en person med den här typen av problem eller privilegium. De e tills de smällt fast man ligger sömnlös på nätterna å grubblar eller bygger luftslott. Har man under längre tid haft samma vardag kan det i stort hur banala förändringar som helst kännas uppslitande. Som en nymålad vägg i fikarummet på jobbet, att dom flyttar brödet på ica eller att ens bästa kompis opererat bort blindtarmen. De blir et så tydligt bevis på att det aldrig kommer bli exakt som tidigare igen. Efter ett tag brukar man dock inse att de inte gör så mkt..Jag börjar vänja mej vid att jag e en tjej utan ipod,kamera, grön sminkväska,och svart överbelamrad plånbok. Allt praktiskt dimper med jämna mellanrum ner i brevlådan i mer eller mindre ny skepnad, och långamt men säkert börjar en ny idntitet träda fram och livet rullar vidare. Jag e samma peson bara lite annorlunda.Men va gör man om man inte vill finna sej i den nya identiteten? Om jag inte vill va en singel tjej utan mening?Jo man klamrar sej krampaktigt kvar å låtsas om de inte hänt! Man uppdaterar sin andra hälft med all information denne annars skulle fått naturligt, som att zoegas kommit m nytt rättvisemärkta kaffe, att tröjjan man letar efter är slut i hela stan, att en förvirrad tant snodde ens tvätt tid eller att de kommit ytterligare en ny version a 4:ans buss.Dessvärre kostar de en hel del ringa till andra länder, och den här informationen som kändes så livsnödvändig förlorar sitt värde nånstans över haven. Försöket att få allt att vara oförändrat får snarare omvänd effekt och man inser plötsligt hur man tvärt om står väldigt långt ifrån varandra. Mitt liv, som var vårt liv har förvandlat till en okänd människas lilla patetiska liv. Han känner inte igen henne, jag känner inte igen henne? Vem e hon, som följer efter mej? Som ringer halv 6 på morgonen å gråter hysteriskt i 2h? som ligger sömnlös för hon inte vet hur oktober kommer se ut? Som känner sann lycka när man får ta 3 i stället för 2 blogrape för 15kr.. Hon mår alla fall inte riktigt bra.. Å hon behöver komma härifrån..

 

Andra halft

2 mars 2007 18:35

Men helvete kom hit kom hit kom hit...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har alltid förundrats att de är så pass många som besöker min blogg trots att jag aldrig skriver. Jag undrar verkligen varför men blir framföralllt vädigt smickrad. Har tänkt jag ska börja skriva oftare, men nu när jag försöker göra det har mit...

Jag äter ett äpple som är lika stort som ditt huvud Jag tuggar och tuggar och tugger... sen sväljer och sväljer och sväljer Jag tröttnar innan det är slut, som så många gånger förr kastar ut det genom fönstret blundar och hoppas att det int...

Va gör man om man e nervösare för att komma hem än man va för att försvinna? E de verkligen de man ska kalla hem då? Ska inte hemma va där man känner sig trygg å mår bra å där alla andra delar av en själv befinner sig? och om den platsen inte ...

Jag ska inte behöva känna prestationsångest över att jag inte mår dåligt. De e dom låga männskor som behöver hitta lägre personer att klättra på som bör känns prestationsångest över att dom inte orkat ta itu med sig själva. För den mänskliga rasens ö...

Jag går å luktar på din svett, å förundras över hur det jag hatar i andra kan vara det jag söker i dej. Varför jag vill borra in mej i dina äckligheter å bara njuta. Du e allt jag inte trodde fanns, utan bara försökte få bort från mej själv, för att ...