Jag går å luktar på din svett,

å förundras över hur det jag hatar i andra kan vara det jag söker i dej.

Varför jag vill borra in mej i dina äckligheter å bara njuta.

Du e allt jag inte trodde fanns, utan bara försökte få bort från mej själv, för att verka normal, för att lyckas hålla mej kvar här.

Med dej e jag ingen knäppis.

Med dej e jag mej. Bara allt, inga gränser.

När man öppnar öppenheten rinner allt ut å bara de som stannat av sej själv finns kvar. Varför det stannar vet jag inte. Kanske tror det att det inte är värt något bättre. Kanske att allt annat är sämre. Kanske är det som en magnet som inte har något val.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har alltid förundrats att de är så pass många som besöker min blogg trots att jag aldrig skriver. Jag undrar verkligen varför men blir framföralllt vädigt smickrad. Har tänkt jag ska börja skriva oftare, men nu när jag försöker göra det har mit...

Jag äter ett äpple som är lika stort som ditt huvud Jag tuggar och tuggar och tugger... sen sväljer och sväljer och sväljer Jag tröttnar innan det är slut, som så många gånger förr kastar ut det genom fönstret blundar och hoppas att det int...

Va gör man om man e nervösare för att komma hem än man va för att försvinna? E de verkligen de man ska kalla hem då? Ska inte hemma va där man känner sig trygg å mår bra å där alla andra delar av en själv befinner sig? och om den platsen inte ...

Jag ska inte behöva känna prestationsångest över att jag inte mår dåligt. De e dom låga männskor som behöver hitta lägre personer att klättra på som bör känns prestationsångest över att dom inte orkat ta itu med sig själva. För den mänskliga rasens ö...

Din falska naturlighet skär i min själ å får världen att förvandlas till tvärt om, ding dong värld. Man blir inte en ärlig människa för att man struntar i smink å klär sej i hittegods. Särskilt inte om man stjäl som en korp från handen som föder en. ...