Tycker bättre om va vaken nu än sova. Förut va de snarare tvärt om. E inte vaken tid mer värdefull? Betyder de att jag har ett i vaket tilltånd mer värdefullt liv utan honom? Kanske e de för att jag bara har ett liv nu. En verkligehet. Min sovande verklighet konstruerar jag ju numera själv med hjälp av hundratals piller. Man kanske måste ha 2 världar att vandra fritt mellan för at känna tillredställelse. Det kanske inte har så stor betydelse i vilken man mest uppskattar sin tid.Ok, jag kanske är den unika av oss, men om standard är att sova på nätterna, att klara av en vardag utan ångest, hjärtklappning och panik attaker och att kunna lita på sej själv å att ens prestationsförmåga lever upp till omgivningens förväntningar, så avstår jag hellre från min unikitet.Jag är väldigt trött på mej själv å att vara instängd i min kropp. Jag tillför ingenting. Jag bara suger musten ur allt jag kommer över. Lämnar vrak i olika skepnader efter mej.Dra ut en tand åt mej också, när du ändå är hos tandläkaren. Kanske alla när du ändå håller på. Som den där thailändskan jag läste om i tidningen, vars man låtit dra ut alla sina tänder för att hon skulle bli bättre på att suga av honom. Du ska inte finnas för mej. Jag ska finnas för dej. Jag e bara en sten du ska hoppa på för att komma över bäcken. Det är du som har storåd att uträtta i det här livet.